Examenskrönikan

Krönika  

Jag har väntat 5 år på att få skriva denna krönika. Kanske har jag väntat längre än så, kanske har detta alltid varit den väg jag skall vandra. I övermorgon tar jag min civilingenjörsexamen.

Många frågar mig ”När duFOTO: OLA ÅKERBORN blir smal, ska du äta som vanligt då?”. Med som vanligt menas flingor till frukost, couscous till lunch och pizza på fredagskvällen. Vanligt är tydligen att stoppa sin kropp full med billig skitmat som irriterar hela systemet. Du vet vad jag svarar: nej, jag kommer aldrig överge min ”diet”.

Lågkolhydratkost handlar inte om att gå ner i vikt. Kanske är det därför vi ger den en chans, för att bli av med extrakilona, men snart utvecklas vi med den naturliga maten och livet transformeras till något vi aldrig skulle vilja byta bort. Inte mot allt godis i världen! I vissa fall innebär det att bli av med sin IBS, i andra fall att få kontroll över sin diabetes, och i mitt fall: att bli civilingenjör.

Jag är uppväxt på en liten, liten ö i Bohuslän med 150 året-runt-boende. På Gullholmen finns inga bilar och husen är så tätt byggda att du ser in rakt in på grannens frukostbord när du stiger upp på morgonen. Pittoreskt och ett fint turistmål i all ära, men särskilt praktiskt? Nej. Det tog 2 timmar in till närmsta gymnasieskola. Enkel väg. Och därför var inackordering som 15-åring enda alternativet för oss Gullholmen-barn. Vi tvingades växa upp snabbare än jämnåriga och lärde oss tidigt att ta hand om ett hushåll. Kanske fanns det i oss, för när vi växte upp fanns det inga vattenledningar dragna in till husen eller kommunalt avlopp. Vatten fick vi fylla på varannan dag från en brunn med slang in till huset och kommunen kom och tömde toaletten. Bredband fanns inte på kartan.

Så när vi ungdomar flyttade in till den stora staden gjorde vi revolt! Helt plötsligt bodde vi på ett lyxhotell! Det fanns vatten i kranen, toan frös aldrig till is och vi kunde handla när vi ville och vad vi ville! Och jag handlade kan jag tala om. Efter ha bantat hela livet hemma på Gullholmen, fått varje portion uppmätt och vägd, kunde jag äntligen göra revolt mot allt som hette dieter. I tre års tid levde jag på godis, sprit och cigaretter. Jag blev större och större, sjukare och sjukare. Minst en gång i månaden fick jag åka in akut till sjukhuset i astma- & allergichocker. Jag var sjuk jämt och hade ingen koncentration att sitta i skolan 8-16 varje dag. Resultatet? 70% frånvaro och en student utan fullständiga gymnasiebetyg.

Efter studenten var jag förvirrad. Jag hade alltid tänkt mig att jag skulle bli akademiker, men mina betyg gjorde mig inte behörig till någon utbildning, så jag började jobba i Göteborg och bodde i en ryggsäck eftersom jag inte fick tag i en lägenhet. Men en dag, när jag hade tråkigt framför datorn hittade jag min drömutbildning. Men hur fasiken skulle jag ta mig in där? Jag hade ju inga betyg. Så jag sökte in till folkhögskola för att ta tag i livet. Dock ändrade jag inget annat i livet, jag orkade fortfarande inte koncentrera mig 8-16 varje dag och återigen hade jag sabbat min skolgång. Trodde jag.

I början av 2010 blev jag inkallad på samtal med lärarna i folkhögskolan. Eftersom jag hade så hög frånvaro sa dom att jag måste gå om utbildningen då de inte kunde ge mig betyg. Misslyckandet var ett faktum. I samma veva ställde jag mig på vågen hemma som gick upp till 160 kilo och den visade ”ERROR”. Jag hade nått botten. Inte nog med att jag vägde närmre 170 kilo och nu stod på kö för en Gastric Bypass, jag hade återigen misslyckats i skolan. Mina akademikerdrömmar var bara att kasta i soptunnan. Trodde jag.

 Vintern 2010 ändrades mitt liv totalt. Ändrades är ett för klent ord i sammanhanget. Vändes upp och ner på, eller vändes ut och in, passar sig bättre. Jag fann LCHF. Efter den dagen blev aldrig någonsin sig likt igen. Jag fick en sådan energi, en sådan livskraft, en sådan ork, som jag aldrig trodde jag skulle uppleva. Så jag ringde upp mina lärare och bad om en ny chans. Eftersom övertalning alltid har varit en av mina starkare sidor, vek dom sig för min argumentation. Om jag klarade alla proven jag missat, och de som skulle komma, så skulle dom släppa igenom mig. Det innebar att jag måste klara av 3 års studier på knappt 3 månader. Och det gjorde jag. Jag klarade inte bara alla proven, jag fick inte ett enda fel på ett enda prov. Inte nog med det, jag ringde sjukhuset och tackade nej till magoperationen. Och kanske det bästa av allt, jag behövde aldrig mer åka in akut till sjukhuset.

Jag behövde nå botten, för att orka simma till toppen.

Idag, 5,5 år senare, ser mitt liv helt annorlunda ut. Jag har aldrig skrivit en omtenta. Jag har fått högsta betyg i flera kurser och till och med jobbat som labbhandledare på skolan. Jag orkar dessutom jobba 40% bredvid skolan, träna 5 dagar i veckan och driva en populär blogg. Och då har jag inte nämnt min viktnedgång på nästan 80 kilo på egen hand.

Skryt deluxe och väldigt osvenskt kanske du tycker. Men det är inte skryt och det är inte osvenskt. Det är fakta. Det är detta LCHF har gett mitt liv. Eller snarare: LCHF har gett mig ett helt nytt liv. Så nej. Jag ska aldrig äta ”vanlig mat” igen. Jag ska kvittera ut min examen och sen ska jag fortsätta mot nya drömmar. Med rätt verktyg kan vi nå hur långt som helst!

  • Recept
  • Reportage
  • Inspiration
  • Erbjudanden
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!