Hjärnforskaren: ”Vi har fått bristfälliga kostråd”

Hjärnforskaren och överläkaren Martin Ingvar var en av de första i Sverige att varna för effekterna av allt socker i vår mat. Matkärlek ställde 10 frågor till mannen som vägrar ge sig.

Av Anna Sandahl Foto: Susanne Walström

Varför började du intressera dig för kostdebatten?
– Det var något som växte fram under åren. Jag hade börjat fundera över den enorma, offentliga propagandan som fanns kring hur vi ska äta, vad den säger och varför. Den drabbar ju även mig själv. Så jag läste på och insåg att de statliga pålagorna är präglade av en direkt brist på insikt i beteendevetenskap och hur det metaboliska syndromet fungerar. Riktlinjerna tar inte hänsyn till hur man förändrar beteende hos människor på sikt. De är moraliserande och ineffektiva – det saknas helt enkelt bra kommunikation. Visst är det en komplex diskussion, med många intressen och krafter, men för mig är det entydigt så att vi har fått bristfälliga kostråd.

Borde vi alla äta glutenfritt?
– En sak är klar: glutenbelastningen har ökat och därmed också glutenproblematiken, men inte i den utsträckning som ibland hävdas. Det finns en sanning hos båda sidor här, så det är svårt att säga ”ja” eller ”nej” till gluten. Däremot så innebär ofta en minskning av gluten i kosten också att man köper mindre halvfabrikat, och då minskar man i sin tur konsumtionen av olika sockerarter som ger samma besvär som vid glutenintolerans, som uppsvälld mage och gaser. Till exempel av björksocker, men också en del andra poly- och disackarider. Så man kan säga att många av oss generellt mår bättre av att dra ner på gluten, men att det inte enbart behöver ha med själva glutenet att göra.

Var i kostdebatten befinner vi oss i dag?
– Jag tycker att vi är rätt överens om att vi minskar den metabola störningen genom att minska mängden snabba kolhydrater i kosten. Det inser till och med industrin. Men bara för att vi vet det så behöver det inte betyda att det faktiskt blir så – sötade saker säljer fortfarande bättre, de kan ha bättre hållbarhet och triggar ju vårt belöningssystem när vi äter dem. Det handlar om fundamentala drivkrafter. I grunden är det en fråga om både vana, biologi och marknadstillgång. Därför är kunskap hos den enskilde individen det absolut viktigaste.

Hur ska den enskilde individen få kunskap då?
– Det finns redan ett stort intresse hos allmänheten för de här frågorna. Bara det att ni ger ut den här tidningen är ett tydligt tecken på att det är något som folk vill veta mer om. Det gör att diskussionen från myndighetshåll kommer att fortsätta. Om vi tittar på vad som har hänt med kostrekommendationerna så har hela kolhydratshysterin lagt sig nu, och det är bra. Nu måste vi ta tag i de missriktade delarna, som till exempel delar av fettskräcken.

Vad kommer att ske med kostrekommendationerna, tror du?
– Vårt samhälle tenderar att reagera rationellt, även om det tar lite tid. Det är så uppenbart att råden man har gett till diabetiker och andra inte har lett till den hälsa som man har promotat, så visst kommer vi att se en förändring. Men vi behöver även sprida den grundläggande kunskapen kring sambandet mellan kost och livsstil. Vi lever ganska hårt i dag, det är mycket vi ska hinna med, och när vi är stressade så är det ännu större risk att vi äter fel. På miljöspråk brukar man tala om minskad resiliens – när vi är stressade blir det mer riskfyllt för kroppen om vi äter fel. Nu när folk börjar äta ute mer blir det dessutom ännu viktigare att den mat som serveras ute håller bra kvalitet.

Måste man motionera?
– Träning har två effekter på oss: dels är det bra för leder, tillväxt, dygnsrytm, mot stress och sådana saker, dels har det också den distinkta effekten att det minskar insulinresistensen. Med andra ord: träning minskar de dåliga effekterna av att äta fel. Det räcker inte med att lägga om kosten, vi måste även röra oss ett par gånger i veckan. Det är vi byggda att göra.

Vissa påstår fortfarande att vi blir dumma av färre kolhydrater?
– De som säger det har i allmänhet inte ätit lite kolhydrater. Haha, nej, men – det är klart att om man gör stora omställningar i sin mathållning så tar det ett tag att ställa om och känna sig i balans. Har man druckit nio koppar kaffe om dagen i tio år och någon plötsligt säger till en: ”Det är inte bra för dig!”, och man slutar dricka kaffe, så är det klart att man mår dåligt på något sätt. Det är en omställning, inget konstigt.

Vad tycker du om sötningsmedel?
– Det är bra att minska på det, för då känner man när maten är för söt. Vitsen med att INTE söta är ju att man plötsligt får smaka alla de andra fantastiska smakerna i maten som annars försvinner. Att minska på sitt sockerintag är som att sluta röka: plötsligt kommer smaken åter!

Och frukt?
– Det är väl gott och bra. Men man ska veta att frukt innehåller socker, så gärna någon om dagen, men inte sju. En vanlig apelsin är mycket bättre än ett glas apelsinjuice, brukar jag säga.

Hur fortsätter du att jobba nu?
– Det här är något jag har varit engagerad i under många års tid. Nu har debatten börjat komma på rätt håll, så jag är inte en av huvudaktörerna längre, men jag följer den och tror att samhällets och myndigheternas syn på maten kommer fortsätta att förändras i samma riktning som vi ser i dag.

Publicerad i Matkärlek nummer 2 2015.

Läs mer på hjärnkoll.com.