Det är okej att ”trilla dit”

På semester med en cortado.

När det pratas om kost och hälsa kretsar diskussionerna så ofta kring vad som är ”okej” och ”inte okej” att äta. Det är så himla synd – vi borde sluta fokusera på det som är ”förbjudet”.

Den som har diabetes, ett sockerberoende, lider av fetma eller av andra medicinska skäl bör äta en viss kost har förstås fog för att systematiskt utesluta vissa livsmedel ur sin meny. Ska man till exempel lyckas lindra ett sockerberoende är det rimligt att sluta med allt som är sött – för att ge kroppen en chans att hitta en balans.

Men du som har valt en viss kosthållning (paleo, LCHF, clean, raw food eller vad det må vara) för att du helt enkelt blir friskare och mår bättre av den, gör nog dig själv en björntjänst om du svartmålar annan mat som ”förbjuden”.

Du kan låta bli att äta den för att du inte tycker om den, för att du mår sämre av den, får ont i magen av den eller vet att du blir hungrigare av den. Men att säga att den är ”förbjuden” bara för att – är ett ganska säkert recept på att koppla skuldkänslor till mat.

Vi vet att vi rent psykologiskt kommer att tänka mer på sådant vi inte får tänka på. Tanken ”åh, vad jag är sugen på en bit potatis, men jag FÅR inte äta den” är betingad med skuldkänslor på ett helt annat sätt än tanken ”jag skulle kunna ta lite potatis, men jag kommer att få ont i magen och höjt blodsocker”.

Om du ändå inte kan motstå den där potatisen utan äter den till slut, riskerar det förstnämnda tankesättet att ge dig skuldkänslor. Och skuldkänslor kopplade till mat är farligt. Därför gör du som valt en annan kosthållning än normen klokt i att ändå inte se någon mat som ”förbjuden” – även om du inte äter den.

Skulle du ”trilla dit” och äta något du normalt sett undviker – straffa då inte dig själv med skuldtankar! Mår du sämre efteråt så kommer kroppen ändå att komma ihåg det.

I stället för att prata om allt vi INTE äter bör vi fokusera på all den härliga, underbara, hälsosamma mat vi njuter av och som gör oss friskare. Även om vi förstås inte ska vara rädda för att också diskutera det svåra ibland – för visst måste vi våga prata om kampen för god hälsa med.

🙂