Riktlinjer för en dietist – Nyttig samhällskunskap

Jobbar vi efter Livsmedelsverkets rekommendationer? Det är det flera som frågar om, men också många som tror.

Det är inte särskilt ofta vi träffar patienter som hör till den grupp människor som Livsmedelsverkets råd gäller för. Livsmedelsverket ger kostråd till den friska befolkningen. Det innebär de som inte har högt blodtryck, diabetes, rubbade blodfetter, undervikt, övervikt, kroniska inflammationer, fetma, hjärt- och kärlsjukdom och alla andra tänkbara sjukdomar. Det finns tillfällen då dietister jobbar med friska delen av befolkningen, men i det stora hela utgår våra dietistjobb från hälso- och sjukvården. Samma sak gäller alltså diabetessköterskor och annan personal inom sjukvården.

Livsmedelverkets officiella kostråd är Nordiska näringsrekommendationer (NNR 2012). Rekommendationerna är till för att hjälpa befolkningen att äta en hälsosam kost som verkar förebyggande för våra vanliga livsstilssjukdomar. Rekommendationerna gäller inte vid kostbehandling av olika sjukdomsdiagnoser och är alltså inte tänka att använda vid tex önskan om viktnedgång.

Dietist är enligt Socialstyrelsen ett skyddat yrke, vilket innebär att man måste ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen för att få kalla sig dietist.

Har man legitimation är man skyldig att:

– utöva yrket enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
– föra patientjournal
– rapportera till vårdgivaren om en patient i samband med vård, behandling eller undersökning drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Socialstyrelsen är en statlig myndighet under Socialdepartementet och arbetar med socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Utgångsunkten är “Det ska inte spela någon roll vem du är eller var du bor i Sverige – alla ska ha tillgång till en god vård och omsorg på lika villkor.”

Socialstyrelsen arbetar med statistik, regler, kunskap, stöd, legitimationer samt utvärdering av vården. Föreskrifter är bindande regler medan allmänna råd är rekommendationer för hur lagar, förordningar och föreskrifter kan eller bör tillämpas.

För oss dietister gäller alltså att vi måste jobba enligt vetenskap och beprövad erfarenhet samt att vi måste följa Socialstyrelsens föreskrifter, precis som all annan vårdpersonal.

På Dietisternas riksförbund kan man läsa: ”Dietistens ansvar är att optimera patientens nutritionsstatus med hjälp av metoder som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.”

De fortsätter sedan med ett spännande stycke: ”Det forskas mycket på området och kunskaperna kan förändras snabbt, vilket utvecklar och förnyar dietistens roll i tjugohundratalets svenska hälso- och sjukvård och gör att det är viktigt för dietister att följa den vetenskapliga utvecklingen och hålla sina arbetssätt uppdaterade.”

Jag blir så glad av att läsa att vi ska jobba efter vetenskap men också att vi ska uppdatera vår kunskap då ny forskning ständigt kommer inom området! Vi har helt enkelt världens bästa jobb!

Men hur uppdaterad är kunskapen?
Och nej, jag tänker inte skriva något om Livsmedelsverkets råd, för det gäller sällan någon av våra patienter.
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har gett ut några systematiska litteraturöversikter, bla ”Mat vid fetma” (2013) samt ”Mat vid diabetes” (2010). Den senare översikten ligger sedan till grund för Socialstyrelsens vägledning ”Kost vid diabetes” (2011).

SBU:s översikter ger oss alltså en sammanställd bild av forskningen (fram tills det år de är publicerade) och ”Kost vid diabetes” hjälper oss sedan att följa den senaste forskningen (forskning fram till sep 2009).

”Mat vid Fetma” säger i mycket sammanfattade drag att vi kan använda oss av olika kostbehandlingar så som strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter.

”Mat vid Diabetes” säger i mycket sammanfattade drag att lågfettkost samt måttlig lågkolhydratkost har likartade gynnsamma effekter på HbA1c, men att inget kan sägas om strikt lågkolhydratkost pga otillräckligt vetenskapligt underlag.

Vi kan alltså konstatera att vi som dietister har flera valmöjligheter vid kostbehandling av både diabetes och fetma, och att vi får välja utifrån den aktuella vetenskapen samt anpassa till individen vi ger kostbehandling.

Dessa översikter har massa mer intressanta saker att ta upp, men vi får skriva mer om det i andra inlägg.

Nu hoppas jag ni blivit klokare på vad vi dietister har att rätta oss efter.

/Theres