Därför älskar jag mitt yrke

Nu är det två år sedan jag tog examen från dietistprogrammet vid Uppsala Universitet. Jag minns glädjen över att vara färdig och de blandade känslorna, förväntan och oron- kommer jag att få ett jobb?

Under utbildningen hade jag och mina 25 kurskamrater flertalet gånger fått höra hur svårt det skulle bli att hitta jobb, hur vi skulle få hoppa runt mellan olika vikariat och pussla ihop flera tjänster för att få till en heltidstjänst. Några lyckligt lottade fick erbjudanden på praktiken under utbildningens sista termin men de flesta skaffade sig jobb inom de första månaderna efter examen. Nu har arbetsmarknaden förbättrats och det finns många fler jobb, så pass att flera mottagningar har svårt att tillsätta dietisttjänsterna! Idag jobbar vi på många olika platser i landet och tjänsterna skiljer sig mycket åt. En del jobbar i slutenvården, alltså på sjukhus med mestadels inneliggande patienter. De kan ha barn, vuxna och gamla som patienter. De kan arbeta med kostråd för cancersjuka, njursjuka, lungsjuka, diabetiker, hjärtsjuka, undernärda och mycket mycket mer. Vi är flera från klassen som jobbar i primärvården, alltså på vårdcentral eller primärvårdsrehab. Det finns även dietister inom kommuner, statliga verk, forskning samt även i livmedels- och läkemedelsindustrin.

Jag jobbar på en primärvårdsrehab. Mina kollegor består av dietister, arbetsterapeuter, fysioterapeuter (sjukgymnaster) och kiropraktorer. Det finns flera anledningar till varför jag älskar att jobba som dietist i primärvården.

Variationen

När man arbetar med människor blir det aldrig långtråkigt. Särskilt inte som dietist i primärvården där man möter patienter med olika diagnoser dagligen. Under en arbetsdag kan jag till exempel göra hembesök hos en äldre patient som av olika anledningar har gått ner för mycket i vikt. Efter hembesöket åker jag tillbaka till mottagningen och träffar patienter som har kommit på remiss eller sökt själva och behöver kostråd för att behandla vanligt förekommande sjukdomar som fetma, diabetes typ 2 och IBS. Gruppbehandlingar är bland de roligaste arbetsuppgifterna som t.ex. IBS-skola med FODMAP-inriktning. Under dagen rings det även en del telefonsamtal, journalskrivning, förskrivning av kosttillägg och möten hinns med.

 Mötet med människor

Jag blir så ödmjuk inför alla människoöden jag stöter på dagligen. När man börjar prata om mat så är det väldigt mycket mer som naturligt kommer upp. Bertil 82 år (påhittad person) som har svårt med aptiten efter hustruns bortgång, den unga kvinnan som är sjukskriven från jobbet pga. svår IBS och asylsökande kvinnor och män med medföljande tolk som tolkar vårt samtal. Inblicken i andra, främmande människors liv gör att man måste ha ett öppet förhållningssätt som dietist. Det är spännande att få höra om olika liv, yrken, matkulturer och traditioner.

Att jag kan vara med och göra skillnad

Det betyder så mycket att vara med i stunderna där hårt arbete från patientens sida ger tydliga resultat. Att göra high-five när en patient har nått sin efterlängtade målvikt, att läsa i journalen hur patientens läkare halverar insulindosen, hur någon som i stort sett fått bo på toaletten för en mage som krånglar nu kan leva ett normalt liv. Dessa stunder betyder så mycket och är extra viktiga att tänka på när det inte alltid går som man vill.

Ständig lärandeprocess

Bara för att examen är klar gör det mig inte färdig. Jag blir bättre på mitt jobb varje dag. Det är en otroligt häftig känsla. Varje dag lär jag mig något av mina patienter, litteratur och nätverk jag tar del av och genom samtal med kollegor från alla yrkesgrupper. Jag tycker om att jag imorgon kommer vara lite bättre än idag. Som den kunskapstörstiga person jag är känner jag att detta verkligen är rätt yrke för mig. Forskningen går ständigt framåt och studier inom nutrition och medicin publiceras regelbundet, för fort för att man ska hinna gotta ner sig i allt dock…

Det är en bonus att det även är applicerbart på mig och min närmaste omgivning

Det jag har lärt mig under utbildningen och den nya kunskap jag suger åt mig dagligen är ofta sådant jag själv kan använda på mig och min omgivning för att förbättra hälsan och förebygga ohälsa.

Jag ser framemot ett innehållsrikt och utvecklande 2016!

/Eva