Nu åker den fram!

Vädret är urtråkigt med blåst och kyla. Mina älskade vattengymnastiks pass är avslutade för terminen, kan väl säga så här att kroppen är ganska stillastående just nu. Det får det bli ändring på kan jag lova annars gör sig stelhet och värk sig påmint. En reumatiker som inte rör på sig dagligen stelnar och blir bara mer och mer matt, det är jag ett levande bevis för, jag vet.

Tyvärr vet jag också hur svårt det kan vara att ta tag i just träning och rörelse när det enda kroppen och knoppen vill göra är att ligga ner. Man är så grymt trött att ögonen inte vill vara öppna, musklerna nästan vibrerar när man går och värken tar över det lilla positiva som kan finnas i själ och kropp. Jag är inte ensam och du är inte ensam om att känna så här när skoven kommer gång på gång, vilken reumatisk sjukdom man än har.

Det jag vill förmedla idag är vikten av att våga orka. Det krävs styrka och mod att kliva på motionscykel eller snöra på sig promenadskorna. Det är inte motivationen eller latmasken som gör sig hörd, det är faktiskt din sjuka kropp som inte vill. Glöm inte det, döm inte dig själv, för det gör jag ofta, tyvärr:(

Det viktiga är att ta det lilla steget att på något sätt röra på ”kröppastollen” få igång blodcirkulationen och stilla smärtan som faktiskt sker av träningen. Hur trött jag än är så ställer jag mig crossen varje dag och varje gång svär jag högt av utmattning men efter ca 5 min strömmar energin fram och jag kan genomföra 20 min träning vilket är helt fantastiskt för mig. Jag blir både stolt och hoppfull. Visst finns det sätt att hjälpa kroppen inte bara med tabletter utan med praktiska saker som rörelse och kost. Nu kör vi hårt, frisk som sjuk och det lilla gör gott nog, Heja Heja! Kram