Se dig själv i spegeln så slipper hjärnspöken

Erkänna för sig själv? Har DU gjort det? Har du erkänt att du kanske gått upp lite extra nu senaste tiden? Sitter tröjorna lite tajtare än för 6 månader sen? För en selfie säger inte så mycket då du så klart ser till att du ser bäst ut och DU vet vilken vinkel du ser bäst ut i. Det gör alla. Kolla på detta kortet.

Det till höger är kanske inte min bästa vinkel men om man ser på bilden till vänster så är det tre dagar mellan dom. Men olika vinklar. Så ser man till bilden till vänster så ser det ju inte så hemskt ut utan ser väl rätt normal ut, typ. Medan bilden till höger är sanningen. Vilket JAG just nu håller på att erkänna för mig själv att ”så här är sanningen” och ja, sanningen visar en viss viktuppgång. MEN jag skulle inte skylla på LCHF-kost utan snarare mindre välmående, stress och andra faktorer i vardagen. Men det betyder inte att jag inte kommer gå ner det jag gått upp.

Jag ska kanske inte viktmässigt gå ner massa men formmässigt ska jag göra det då jag är tillbaka i gymmet på riktigt igen och känner att jag är på gång att få en pusselbit på plats i livet igen. Sen är det många flerpusselbitar som ska på plats innan jag är helt på banan igen. Men jag började i denna ände, med det jag saknat mest under min sjukskrivning, nämligen träningen. Så skönt att ha träningsvärk igen. Att känna hur kroppen svarar på passen man gör och att jag blir bättre för varje gång jag går dit.

Jag är nog den som har sämst tålamod i hela världen men när det kommer till träningen, men nu verkar det som om jag har lite bättre tålamod. Tror det har stt göra med just träningsvärken då den känns en två tre dagar efter pass så känns det att jag gjort rätt och framförallt något bra för min kropp och själ. Så därför ger jag inte upp så lätt, som med det flesta andra saker som inte jag är proffs på direkt. Platåer gör mig galen. Det ger stress och ja, vi vet ju alla hur bra stress är för både viktminskning och träning precis. Inte ett skit nytta gör det.

Så gott folk vad vill jag få fram? Jo, börja erkänna för dig själv att du kanske gått upp i vikt och se helheten. Även om det inte är det lättaste. Titta på dig själv i en spegel, inte i poserar mood – utan se dig. Jag gjorde inte det när jag började för 3,5 år sen. Jag fattar inte hur stor jag var för jag ville inte se. I dag önskar jag att jag såg. I dag önskar jag att jag hade fler kort på mig själv när jag var som störst för att se vad jag gjort. Klart jag är stolt men jag har inte fattat riktigt ändå hur fet jag var. Jag är 178 cm lång och vägde cirka 240 kilo. Jag är bred och jag har kraftig benstomme men jag var enorm. Folk vände sig om på stan och tittade på mig för jag var så stor.

Men jag låtsades som om jag inte såg. Jag hade en bild i mitt huvud hur jag ville och till slut ”trodde” jag såg ut. Jag var smal och snygg. Jag sågs nog av vänner som att vara bekväm med mig själv i min fetma. Men jag blundade ju och att trodde jag var smal. Detta låter nog konstigt men ja det går att göra om man bara vill så kan man lura sin hjärna med att låtsas se ut som en annan person och till slut så tror man själv på det. Så SNÄLLA erkänn för dig själv innan du börjar. Allt kommer bli så mycket enklare sen.

Nu tänker jag njuta av denna dag.

Puss och kram på er!

Thess