Tjänar vi verkligen på att ha en lång sommarsemester?

Varje år brukar jag fundera över detta med sommarsemestern. Varje år brukar det dessutom komma en studie som talar emot nyttan av en längre semester. Nu vet vi ju alla att studier kan vara väldigt opålitliga, men det är något som träffar rätt hos mig. Det sägs att vi egentligen inte blir mer uppvilade av en längre ledighet än en kortare. Det är något jag definitivt kan skriva under på . De få gånger jag har haft en längre semester har jag känt mig stressad i slutet av den. Så blir det när allt hängs upp på den där ledigheten. Det är då vi ska leva, älska, njuta och känna oss totalt avslappnade.

Tänk om inte livet ser ut så då? Det positiva är att vi faktiskt kan trivas och må bra även när vi inte är lediga, vilket naturligtvis betyder att vi också kan må dåligt när vi är mitt uppe i den efterlängtade sommarsemestern. Det känns sorgligt för mig, tanken på att bara längta efter ett visst datum. Tänk vad man kan gå miste om i väntan. I en kvällstidning häromdagen fanns en artikel som riktade sig till deppiga människor som nyligen kommit tillbaka till jobbet. ”Så maxar du din julledighet i år”.

Jag tror att vi behöver få så mycket återhämtning på kvällar och helger så att inte semestern känns helt nödvändig för vår hälsa. Semestern ska inte behöva bota vår stressrelaterade ohälsa. Vi måste nog dessutom lära oss vara mer närvarande när det är trist, svårt och obehagligt.

Ett passande visdomsord från Alfons Åbergs farmor. ”Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! Var ni glada att ni är lessna! Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen.”