Tråkig morsa som ”missunnar” barnen sockerberoende och hälsoproblem

Tidigt imorse, i samband med mitt kära morgonkaffe, så skrev jag ett inlägg i en lchf-grupp på facebook. Mitt inlägg handlade om halloween och jag jag bad om tips och inspiration till vad man kan ge barnen som kommer och knackar på dörren och ropar bus eller godis. Min äldste son på 5 år får en liten skål med lördagsgodis på helgen (ca 1 hg) och får äta godis och tårta på kalas så jag är absolut inte någon rabiat-socker-fascist. MEN det är viktigt för mig att hitta bättre alternativ och inte ha socker som en del av vardagen. När vi ska ha efterrätt på helgen så gör jag nåt på frukt eller grädde till barnen istället till exempel.

Men tillbaka till mitt inlägg… Jag måste säga att reaktionerna från andra i gruppen gjorde mig riktigt förvånad. Flera kom med bra tips och tankar men de allra flesta inläggen handlade om att barnen minsann vill ha godis och att man är tråkig om man ger dem frukt, russin eller annat. Någon hade varit på kalas som liten och fått frukt eller russin istället för godis och det enda det gett henne var åsikten att kalaset var tråkigt. Jag svarade med att många barn säkert blir besvikna om de bara får en clementin rätt upp och ner och jag gav flera förslag hur man kan göra frukten roligare och mer läskig passande till halloween. Som sagt var flera inne på samma linje som jag men de flesta ansåg ändå att barnen får godis, och det är det de vill ha, så varför inte ge det till dem. (Hade det här varit i en ”vanlig” facebook grupp så hade jag inte blivit så förvånad som jag blev. Om man själv har lchf som livsstil och medvetet valt bort sockret för sin hälsas skull, varför vill man då ge det till sina barn?)

Alltså hur tragiskt är inte detta? Ska jag bara ge upp för att andra ger barnen fruktosglukossirap, e-nummer, tillsatser och annat trams? Ska jag ge barnen något som i långa loppet skadar dem bara för att alla andra gör det? Jag inser väl att jag med mitt lilla bidrag inte kan revolutionerna hur hela världen ser på Halloween och firar med socker i överflöd, men ska jag för den sakens skull bara ge upp? Nä, verkligen inte! Det gör det väl bara ännu viktigare för oss andra att visa att det måste inte vara lika-meds-tecken mellan mys, gott och socker, tillsatser och färgämnen.

Det gör mig ledsen att jag ska stämplas som en tråkig mamma bara för att jag vill mina och andras barn väl. Har någon missat att var och vartannat barn idag är överviktigt, sockerberoende, har tandproblem och inte orkar springa 1 km på skolgympan? Det äts socker i parti och minut i det här landet. Behövs det verkligen mer? Och visst, det är inte så mycket godis man delar ut till barnen med gångra det med 10-15 hus som de går till. Det blir en hel del.

Jag själv växte upp som överviktig och djupt sockerberoende och det är något som jag får kämpa med än idag. Jag trillar lätt ner i sockerträsket och mitt belöningstänk i kombination med socker blir jag nog aldrig fri ifrån. När jag själv fick barn så var det en sak som jag lovade mig själv – mina barn skulle träda in i vuxenlivet som friska och hälsosamma individer och inte behöva kämpa som jag.

Det finns alternativ och frukt, bär och choklad ÄR gott. Sen kanske man får anstränga sig lite för att göra det lite halloween-aktigt och läskigt men det gör jag 1000 gånger hellre än bara ger upp, rycker på axlarna, suckar och gör som ”alla andra”.

(bilder låndade från texanerin.com och ketodietapp.com)