Blir man hemmablind?

Jag som många andra är med i LCHF/Paleo forum på facebook, man läser inlägg om frustration att inte går ner i vikt. Ibland fokuserar man väldigt mycket på vikt och inte på att man äter bra och ren mat utan tillsatser, gluten och socker. När jag ändrade om min kost var jag också väldigt vikt fokuserad, så jag förstår frustrationen. Men under resans gång så tycker jag egentligen inte vikten spelar någon roll utan att man mår bra.

Om jag ska vara ärlig så äter jag en blandning av Paleo, LCHF – lågkolhydratkost. Jag har märkt att jag mår bäst av att dra ner på mjölkprodukterna men jag kan inte leva ett liv utan ost eller grädde i kaffet. Jag kan äta en frukt ibland som en apelsin eller en mango till maten. Jag triggas inte av dessa frukter men tänker på att inte äta det allt för ofta. Stenfrukter som äpple, päron triggar igång mitt sötsug. Så under resans gång har jag lärt mig vad jag kan äta eller inte.

Men att återgå till att man blir hemmablind. Ibland trillar även jag dit, känner att inget händer, blir irriterade att vågen står still. Känner frustration, men så tar jag fram ett gammalt kort och jämför med ett nytaget kort.

Så när jag var och tränade tog jag ett kort på mig själv i mina nya träningsbyxor, färgglada va? Min man Anders skakade vara på huvudet när jag kom hem med de. Super fräcka tycker jag!

Det är ca 5-6 månader mellan bilderna, ser ni någon skillnad? Jag tycker att man ser en väldigt stor skillnad kring mage och höfter. Ändå är vikten densamma. När jag ser det här blir jag taggad, säger till mig själv att skita i vikten.

Så tappa inte suget, fortsätt att fokusera på ditt mål, må bra och njut av livet!

Kram kram