My Westerdahl: “Naturlig mat är receptet”

Hälsa  
FOTO: OLA ÅKERBORN

FOTO: OLA ÅKERBORN

“Skillnaden mellan mig och en knarkare är att jag kan gå 20 meter till närmsta kiosk för att få min drog, men utgången av beroendet är lika dödlig”, skriver My Westerdahl om sockerberoende i sin krönika i senaste numret av Tidningen Matkärlek.

“Det är bara att bestämma sig. Äta mindre och springa mer. Förlägga lösgodiset till enbart lördagar och bara ta en bit tårta på mormors kalas. Så långt sträcker sig hjälpen vården erbjuder mig som sockerberoende. Klarar jag inte det så himlar man med ögonen och erbjuder mig stympa min magsäck. Bättre karaktär och mer disciplin är precis den medicin jag behöver, alla ser ju att det är världens enklaste ekvation. Energi in, energi ut. Att jag förlorar kontrollen när någon ställer en torr hallongrotta framför mig beror på min svaga person.

Att jag är en fembarnsmamma, en karriärkvinna eller en högt uppsatt VD spelar ingen roll. Att jag bestiger berg och fightar mig blodig varje dag, har inte heller någon betydelse. Är vi tjocka så är vi svaga. Och vem är jag? Jag är din granne, ditt barns mamma eller din pojkvän. Jag kanske till och med är du. Sockerberoende är en hjärnsjukdom som slår mot samhällets alla skikt, alla yrken och alla samhällsklasser. Sockerberoende ser varken kön, ekonomisk status eller färg på huden. Precis som cancer. Skillnaden? När du får cancer kallar ingen dig karaktärslös om du får metastaser. Går du upp i vikt saknar du dock disciplin. Du är inte ens värd en diagnos, kanske får du ett recept på mer motion och mindre mat.

När jag var riktigt sjuk ljög jag, stal jag och satt i djup ekonomisk knipa. Alla pengar gick till kakor och hade jag inte pengar fixade jag det med lån eller stölder. Skillnaden mellan mig och en knarkare är att jag kan gå 20 meter till närmsta kiosk för att få min drog, utgången av beroendet är dock lika dödligt. Får vi inte behandling mot vårt beroende dör vi, antingen av fysiska sjukdomar eller av psykiska.

Vad är då rätt behandling? En bra start är att börja titta på maten. Genom att dumpa alla livsmedel som triggar oss, genom att ge våra kroppar artegen mat med bra näring och genom att faktiskt syna den strukturella bluffen i samhället, kan vi sakta men säkert äta oss till tillfrisknad. Lika mycket som en cancerpatient behöver sin behandling, lika mycket behöver beroendehjärnan sin. God och naturlig mat, utan tillsatt socker och konstiga kemikalier. Tänk om vi kunde få det på recept!”


 

My “LCHF-ingenjören” Westerdahl bloggar på lchfingenjören.se.

(Visited 528 times, 1 visits today)
  • Recept
  • Reportage
  • Inspiration
  • Erbjudanden
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!