Midsommarutlopp

Om bara några dagar är det midsommar igen. Oj, vad jag sett fram emot detta. Jag har klickat hem en fantastisk klänning i korall, planerat hur min midsommarkrans ska se ut och bokat in mig på en riktigt trevlig fest med vänner. Men midsommar är inte bara klarblå himmel. Midsommar är en enorm utmaning för oss som har problem med beroende.

Min man jobbar på akuten. Han trivs jättebra med de varierande uppgifter och höga tempo hans jobb erbjuder. Men jag känner med honom, inför varje högtid måste vårdpersonalen ladda lite extra mentalt. De vet att de kommer att få se hemskheter, frågan är bara vem det drabbar och när på dygnet. För att de kommer hända, det vet dem.

Jag tycker min mans jobb reflekterar kulturen i samhället väldigt tydligt. Vi ska unna oss. Vi ska festa till det. Vi ska fira ordentligt. Som beroendepersonlighet vill jag också unna mig, festa till det och fira ordentligt. Men vad händer då? Vad händer om jag med beroendehjärna gör avsteg från mina rutiner? Jag dricker för mycket, jag äter för mycket och jag röker för mycket. Men det är ju bara att äta och dricka lagom säger du. Vad är lagom?, ifrågasätter min beroendehjärna. Det ordet har jag aldrig haft i min vokabulär. Här är det allt eller inget. Svart eller vitt. Abstinent eller aspackad på alkohol och socker. Sen får min man och hans kollegor ta hand om sviterna av mitt och mina beroendesyskons unnande.

Beroendehjärnan är ingen som tar semester. Den skiter i om det är en vanlig måndag eller midsommar. Den vet fortfarande inte vad lagom betyder. Det den däremot vet är att den har ett ytterligare argument för att du ska falla i sockerträsket. Att ta sig upp därifrån är ingen enkel match. Det är inte säkert det kommer ske dagen efter, dagen efter det eller dagen efter dagen efter det heller. Som beroendeperson kan vi aldrig veta hur lång tid det kommer att ta när vi väl hamnar i träsket. Det kan ta 1 dag, men också 1 månad eller 1 år. Och den tiden har inte jag lust att slösa på den ångest och den skam mitt drogande för med sig. Jag förtjänar bättre. Och vet du vad? Det gör du också. Du och jag förtjänar att må bra, både imorgon, nästa vecka och om ett år. Du och jag förtjänar abstinens.

Det är lätt att ryckas med i firandet. Och det är okej att vara avis på de människor som kan äta och dricka lagom. Men du och jag, kära beroendesyskon, vi får andra stora gåvor av ett abstinent liv. Vi kan vara närvarande, lägga full fokus på samtal med de människor som står oss närmast och vi kan uppleva alla känslor precis som de är. Topparna blir mer givande, och vi hanterar dalarna bättre. När hjärnan inte är neddrogad blir livet så fantastiskt mycket rikare. Oavsett om det är måndag eller midsommarafton.